Klockan var över 12, fyrverkerierna sköts iväg som mest, himlen glittrade, glasen klirrade och skålade och det var ett nytt år.
Mina vänner var någonannanstans och firade. Jag var inte med. Jag var hemma med familjen.
Jag minns att stämningen i familjen var god. Det kramades och alla gav varandra lyckönskningar. Men inom mig själv så var det kaos.
Att vara hemma med familjen när ingen av mina vänner var det kändes jobbigt. Kände mig sviken och ensam. För visst hade mina vänner sagt att jag var välkommen, men jag kände mig allt annat än välkommen den kvällen.
Några timmar senare, när himlen åter lyste mörk och fyrverkerierna avtagit så började alla dra sig tillbaka och det blev tyst.
Jag minns att jag satt på golvet i mitt rum och grät tyst för mig själv.
Det skrek inom mig. Allt som jag kände var tvungen att komma ut och smärtan jag kände inuti mig var var större än smärtan jag kände då jag den natten satt patetiskt på golvet och skadade mig själv.
Jag kände mig så ensam i just det ögonblicket.
Några dagar senare då jag träffade mina vänner fick jag veta hur "misslyckat" det hade varit. Att jag inte alls hade missat något. Men när man är i den åldern vill man inge hellre än att bara få vara med. Jag var helt övertygad om att det inte alls var misslyckat, de ville bara skona mig. Det enda som jag kunde tänka var att jag hellre hade haft tråkigt med mina vänner än trevligt med min familj. Att gå miste om något som så många i skolan var inblandade i var då en tragedi för mig.
Minns att jag tyckte det var så sorgligt, att jag satt där på golvet och skadade mig själv. För på nyår skulle man vara lycklig och ha roligt. Vilket gjorde allt så mycket värre.
Nu tänker jag annorlunda, nu prioterar jag annorlunda. Nyårsafton är inte längre någon större deal för mig. Bara ännu en ny anledning att supa sig full på. Jag blir bara nöjd om jag får vara med folk som jag trivs med. It's not like it won't happen next year. Jag tror inte på detta; "så du firar ditt nyår, så kommer ditt år bli". Som om man bara hade en chans att få sitt år lyckat. Det låter ju bara hemskt. Hela ditt liv hänger på en kväll. Året blir som man själv gör det till. Självklart kan saker och ting gå fel, men det kan man aldrig komma undan, men man kan lära sig att hantera saker och ting bättre. Det kan även hända bra saker varje år, men tyvärr är det de dåliga sakerna man lägger störst vikt vid, när det borde vara tvärtom.
Oavsett hur jag har firat nyårsafton sen den där gången, så kan jag inte hjälpa att känna mig lite ensam och tom, just när tolvslaget inträffar. Det är något stort med hela situationen.
Jag tänker inte jämnföra detta 2009 med något annat år. Det känns som alla år varierar på både bra och dåliga sätt. Man ser saker annorlunda när man är äldre.
Självklart hoppas jag att 2010 ska bli bättre. Det vill man ju varje år. Men jag tänker inte ha några förväntningar, inte heller några nyårslöften, för sånt tror jag inte på. Jag hoppas bara att jag har kvar mina vänner jag har nu för det är dom som blåser liv i mig. Att jag blir bättre på att visa hur mycket det betyder för mig. För kan man inte ge kärlek kan man inte heller få kärlek, vice versa.
Nu är det bara tio dagar innan jag och Miramis åker.
Jag hoppas det ger mig ny, bättre energi som kommer göra år 2010 better than ever.
(Bild ifrån nyår -08 som var awesome)
