Jag kan inte vänja mig vid tystnaden på natten.
Även om jag lyssnar på musik så känns det att utanför fönstret råder tystnaden.
Jag hör inga skratt, inga röster. Jag hör inte trafiken. Jag känner inte livet utanför. Det känns som jag är helt ensam.
Jag kan inte vänja mig vid isen. Sjön är fast i isen och jag hade vant mig vid att se vågorna och livet i vattnet.
Jag kan inte vänja mig vid snön. Jag vill inte vänja mig vid snön. Den är kall och begraver allt jag fick uppleva i en månad. Blommor och grönt.
Jag var inte borta länge. Det vet jag. Det märks tydligt när jag kommit hem. Känns som tiden stått stilla här. Det känns knappt av Barcelona har hänt. Det har varit en dröm. Men trots det är det svårt att ställa om sig. Man tar saker för givet.
I left my love. But I will move on. Soon. Man brukar väl få ha en månad att sörja efter en breakup?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar