lördag 2 januari 2010

Liten konsertsammanställning, tankar och ord

Eftersom konserter råkar vara mitt knark och jag har tråkigt tänkte jag sammanställa de olika spelningarna lite. Några av dom i alla fall. PAlla gå igenom alla festivalspelningarna.

Årets höga-förväntningar-som-inte-höll-sig: Oasis, Globen 28 jan.
Okej man hade ju hört att Oasis inte hade varit så bra live dom senaste åren. Men jag brukar sällan hålla med kritikerna med tanke på att dom är jävligt fulla av skit som faktiskt jobbar med att hitta fel i musik. Men det var ingen energi för fem ören även om det inte alls lät dåligt. Jag ångrar dock inte att jag gick. Liam är ju trots allt het.

Årets jag-har-knappt-hört-några-låtar: Judas Priest, Globen, 28 feb.
Rob Halford i all ära. Men det var typ roligare att kolla på de fulla fansen som startade fajts här och var och njuta av att det för en gångs skull inte var någon kö till tjejtoan.

Årets mysigaste: Laleh, Crikus, 21 feb.
Man blir aldrig besviken på Lalehs spelningar. Hon är så personlig och mysig mot sin publik. Hon gör sig bäst på små spelningar och därför va Cirkus en bra plats, annars gillar jag inte Cirkus.

Årets artist-som-är-min-hjälte: Thåström, Cirkus, 15 mars.
Den här mannen kan jag inte beskriva med ord för hur mycket han betyder för mig. Jag beundrar svenska artister som vågar skriva på svenska för det blir mycket starkare och vackrare. Det är en ren jävla utmaning. Thåström är en av dom som vågar och gör det jävligt bra. Han har texter för alla typer. Även han gör sig bättre på små scener och därför uppskattade jag inte hans spelning på Hultsfred lika mycket som denna. Men han sjunger verkligen rakt in i ens hjärta.

Årets artist-jag-velat-se-i-hela-mitt-liv Madonna, Ullevi, 8 aug.
Att se Madonna var a dream come true. Hon är en av dom största liksom. Det var en hejdundrade show med dansare och allt. Det var jävligt coolt.

Årets band-jag-hade-mest-cravings-efter: Muse, Hovet, 24 okt.
Ett av dom bästa banden live, ett av mina favvoband. Behöver inte säga mer. Dom är oslagbara.

Årets-band-jag-hade-mest-förväntningar-över: Glasvegas, Way out West, 14 aug tror jag.
Som många andra blev även jag besatt av Glasvegas när de släppte sitt första album 2008. Försökte förgäves få tag i biljetter då de spelade i Sthlm. Det var rätt väntat att det skulle komma till WOW och de var en av dom stora anledningarna till att jag åkte. Blev verkligen inte besviken. Glasvegas dök upp när jag behövde dom så de betydde så mycket. Besattheten har lagt sig en del men jag har inte fått en ny hajp för ett band sen dom.

Årets-är-suicidal-för-att-jag-missa: Nine Inch Nails, Arvika, ngn i Juli.
Såg dom live 07 och det är också ett fruktansvärt bra band live. Reznors texter är så starka och de är så jävla bra.

Årets-mest-energi-krävande: Teddybears på Way out West i aug och på Berns i sep.
Kan bara säga: FÖR ATT DE FUCKING ÄGER!

Årets mest-singalong-spelning: The Sounds, Hultsfred, juli.
Skönt o gå på en spelning där man kan alla sångerna! Och att få se Maja IRL, hon är så jävla snygg.

Årets-över-förväntningarna: Kings of Leon, Hultsfred, juli.
Visst hade jag hört KOL innan de kom till Hultan. Men sååå bra tyckte jag inte att dom var när alla pratade om dom. Men efter deras spelning har jag verkligen fallit för dom.

Årets-jag-måste-erkänna-att-dom-är-bra: The Killers, Hultsfred, juli.
Man hade hört att dom gjorde grymma livespelningar. Men jag var inte så besatt av Killers. Hade hört deras singlar typ. Men allsången på All these things I've done ger mig rysningar bara jag tänker på det.

Årets skummaste spelning: Slagsmålsklubben, Hultsfred, juli.
Jag har aldrig tyckt att SMK är så bra. Tycker liksom inte att det är så roligt att kolla på när de står och leker med en dator på scenen. På Arvika -08 såg jag inte klart spelningen men är glad att jag såg den på Hultsfred. Det var typ det sjukaste jag sett i konsertsammanhang. Går inte ens att berätta. Men det var anekdoter, historier, shorts, naket och ostbågar utskickade i rymden.

Årets-älskade-återseende: Robyn, Way Out West, augusti.
Robyn är så grym på alla sätt och vis. Att få se henne live igen är en ren fröjd.

1 kommentar:

  1. Tack Monica, hade helt och hållet glömt bort NINs spelning :'(
    KOL och The Killers var ju chockerande bra.. tror att man blev lite ledsen i öget efter KOLs spelning.

    Sen SMK vill ja inte ens prata om, vissa stunder var ju roliga men resten rullade man ögonen och önskade att man var i tältet och sov ^^ haha

    SvaraRadera